Hejdå,första riktiga kärlek.
Jag lyssnar på dunka-dunka, för att det är lördag.
Jag sitter nybadad och min hud luktar eucalyptus, för att det är lördag.
Jag funderar på att festa, för att det är lördag.
Jag är bakis, för att det är lördag.
Jag sitter och lipar, för att det är lördag.
Men just nu försöker jag kontrollera mig själv,
för imorrn ska jag krossa ett hjärta.
HELVETE.
Jag har redan förberett allt, men det ligger i min feta byrå,
och jag ska inte öppna den.
Men jag ska vara stark, så det är lungt,
jag har redan haft mina timmar av ångest.
Jag har bestämt mig för att dethär är bäst för mig.
För oss båda faktiskt.
Efter 2 år.
Jag mår illa, kallsvettas och och skakar som ett asplöv,
mina ögon kliar såsom min hjärna.
Jag är lika rädd, som förbannad, som ledsen.
Går ut på en cigg, men jag mår bara ännu sämre.
Försöker att somna, men jag ligger bara och skakar.
Raderar flera rader av vad jag har skrivit, men skriver dem igen.
Jag är less på att be om ursäkt, jag är less på att bli sårad.
Du tror att det du gjorde har blivit ett ärr,
men det är lika öppet och blodigt som den dagen du orsakade det.
Som så mycket annat.
Du säger att jag är orättvis och elak som tar upp det.
Jag tycker att jag är orättvis och elak mot mig själv
som inte har gjort detta tidigare.
Jag har fått nog.
Jag har väntat på den droppe som får bägaren att rinna över,
men insett att det inte fungerar så.
Jag skyller på mig själv.
Men inser att det inte är mitt fel att det blev som det blev.
Jag packade nyss ihop dina grejer, 2 stora kassar av dem.
Kläder och saker. Mobilladdare, husnyckel, panten och detdär
jävla brevet jag skrev till dig som du sket i.
JÄVLA HELVETE.
Jag har gått omkring med dessa tankar i ett jävla år.
Jag förtjänade inte det.
Jag var svag som sa att allt var ok bara för att du grät.
Men inser nu att det var inte värt alla de tårar som blev av pga just det.

Jag sitter nybadad och min hud luktar eucalyptus, för att det är lördag.
Jag funderar på att festa, för att det är lördag.
Jag är bakis, för att det är lördag.
Jag sitter och lipar, för att det är lördag.
Men just nu försöker jag kontrollera mig själv,
för imorrn ska jag krossa ett hjärta.
HELVETE.
Jag har redan förberett allt, men det ligger i min feta byrå,
och jag ska inte öppna den.
Men jag ska vara stark, så det är lungt,
jag har redan haft mina timmar av ångest.
Jag har bestämt mig för att dethär är bäst för mig.
För oss båda faktiskt.
Efter 2 år.
Jag mår illa, kallsvettas och och skakar som ett asplöv,
mina ögon kliar såsom min hjärna.
Jag är lika rädd, som förbannad, som ledsen.
Går ut på en cigg, men jag mår bara ännu sämre.
Försöker att somna, men jag ligger bara och skakar.
Raderar flera rader av vad jag har skrivit, men skriver dem igen.
Jag är less på att be om ursäkt, jag är less på att bli sårad.
Du tror att det du gjorde har blivit ett ärr,
men det är lika öppet och blodigt som den dagen du orsakade det.
Som så mycket annat.
Du säger att jag är orättvis och elak som tar upp det.
Jag tycker att jag är orättvis och elak mot mig själv
som inte har gjort detta tidigare.
Jag har fått nog.
Jag har väntat på den droppe som får bägaren att rinna över,
men insett att det inte fungerar så.
Jag skyller på mig själv.
Men inser att det inte är mitt fel att det blev som det blev.
Jag packade nyss ihop dina grejer, 2 stora kassar av dem.
Kläder och saker. Mobilladdare, husnyckel, panten och detdär
jävla brevet jag skrev till dig som du sket i.
JÄVLA HELVETE.
Jag har gått omkring med dessa tankar i ett jävla år.
Jag förtjänade inte det.
Jag var svag som sa att allt var ok bara för att du grät.
Men inser nu att det var inte värt alla de tårar som blev av pga just det.

Kommentarer
Trackback